Nu händer det...

Jag kollade för en stund sen min mail, i inkorgen fanns ett mail med rubriken "Goodbye evening" och det var ett mail från universitetet angående en avskedskväll den 15 maj i och med att terminen närmade sig sitt slut och de ville tacka alla som valt Köpenhamns universitet för utbyte vårterminen 2008. . Min första reaktion var något av en panikkänsla. Om jag ska vara helt ärlig så dök det upp en klump i halsen.

Jag anade någonstans att det skulle bli så här, och jag har skrivit om det innan, men nu händer det - precis när jag trivs som bäst så är allting på väg att ta slut.

Jag vet att det är en tid kvar och avskedskvällen är ju över en månad framöver, men ändå...

Innan jag åkte hit så tvekade jag, det gjorde jag, och ställde mig flera gånger frågan om vad jag hade gett mig in på. Och det har inte alltid varit lätt. Första tiden så var mycket krångligt och det kändes ibland jobbigt att vara ifrån alla vänner och vara så långt ifrån allt som var bekant. Men ändå ganska tidigt så kände jag mig ändå glad för att jag hade gett mig in på denna resan, och idag är jag otroligt glad för att jag gjorde det.

Men det känns förtidigt, jag är inte klar med Köpenhamn. Kommer jag kanske vara det i juni? Är detta kanske att oroa sig alldeles förtidigt?

Jag har inte kunnat skaka av mig känslan efter att ha läst mailet om avskedskvällen, och var nog helt enkelt tvungen att skriva av mig. Nästa fråga blir ju vad ska jag göra åt det? Bästa svaret är väl att försöka njuta av varje dag som är kvar av tiden här i Köpenhamn och att ta varje dag som den kommer och inte oroa sig - men det kanske är lättare sagt än gjort...