Sista ordet

Jag har länge tänkt skriva sista ordet i denna blogg. Den var ju faktiskt bara menad som en reseblogg under min tid i Köpenhamn. Och den tiden är ju faktiskt över nu.

Hur sammanfattar man allt?
Hur beskriver man hur bra det varit?
Hur berättar man om allt som hänt?
Hur skriver man sista ordet?

Det är väl därför jag dröjt med att skriva det sista ordet, för jag vet inte.

På något sätt så har det känts som om detta är sista biten, när jag har avslutat bloggen så är det verkligen över. Mitt flyttlass har gått och tentorna är avklarade och registrerade, och nu skriver jag det sista ordet.

Att åka till Köpenhamn kändes, som jag tidigare har berättat om, som ett konstigt val när jag stod med flyttlasset i Hällevik. Modet hade på något sätt gått lite förlorat. Men det är nog ganska lätt att det blir så precis innan det faktiskt bär av.

Det var någon som förutspådde att jag skulle trivas i Köpenhamn, då när jag satt där kvällen innan resan och inte alls förstod hur jag hade hamnat i den här sitsen. Jag trodde nog inte riktigt på de lugnande orden, men ack så fel jag hade.

Innan jag åkte tyckte jag att det lät som en klyscha när jag hörde "man utvecklas så himla mycket av att åka på utbyte till ett annat land..." Nu när jag har kommit hem är jag en av dem som går runt och säger hur mycket man utvecklas : )

Jag säger absolut inte att det alltid var lätt, ensammare har jag nog nästan aldrig varit i vissa stunder, men nu... Jag kan inte beskriva hur glad jag är över beslutet att åka till Köpenhamn.

Ibland våndas jag fortfarande över beslutet att lämna Köpenhamn och det kan kännas tungt i hjärtat att åka ifrån något som man känner så mycket för. Men som min kloka mor säger så finns det ju faktiskt något i andra änden också.

Utan att det ska bli allt för dramatiskt så vill jag nog ändå tacka vännerna från förr som har stöttat genom otaliga samtal via msn och facebook och de nya vännerna i Köpenhamn för att de har gjort min termin i Köpenhamn till något som överträffade alla mina förväntningar. Ett speciellt tack till C som är en av de finaste människorna jag mött.

Det är med en klump i halsen som jag sätter punkt för denna blogg, och därmed avslutar en fantastisk period i mitt liv och något jag alltid kommer minnas med värme.

Hemma i Hällevik

Jag fick ett infall i torsdags och begav mig, lite tidigare än tänkt, hem till Hällevik.

Tur var väl det, tänka sig att vissa beslut man tar blir bra : )

Jag har hunnit med att vara på Ikea med familjen, en studentexamen, en härlig festkväll och lite husmålning... och nu om några minuter är sommarlovet officiellt över.

Imorgon är min första jobbdag på sommarjobbet... En del nervös, en del spänd och resten ett leende på läpparna.

Men nu måste jag nog allt... sluta skriva den här bloggen snart : )
För om inte lång tid är min termin i Köpenhamn över...

2-0!!!!!

HEJA SVERIGE!

Man trodde ju kanske inte riktigt det i första halvlek, men det gick vägen minsann,
och skönt kändes det också!

Vi kollade på O´learys nere vid Huvudbanegården här i Köpenhamn, laddade med hamburgare innan matchen och skrek och välte ut öl sen när Sverige gjorde mål - precis som det ska gå till när man kollar på fotboll.

På lördag är det Spanien... det känns ju lite tight att ta dem... men äsch nedrans det fixar de : )

En update

Efter "skynda, skynda" åkte jag hem till familjen och firade student, hela studenten var hur bra som helst. Syster var så fin som nybakad student (varför säger man så? nybakad? ja man kanske kan se skolan som någon sorts ugn... i vilket fall...) och framför allt så hade vi alla så himla kul.

Roligast på hela dagen var nog faktiskt när vi skulle skjutsa den nybakta studenten till Sweden Rock där de skulle avsluta dagen. Då passade vi på att ta några ärovarv kring Sölvesborg med bilen och sjunga studentsången och "vem vill gå i ettan nu? INGEN! INGEN!, vem vill gå i tvåan nu? INGEN! INGEN!, men vem vill gå i trean nu? ALLA! ALLA!"

Det kluriga var att staden var ganska tom på folk att sjunga för, förutom på en restaurang, vad gjorde vi då? Jo vi körde ju självklart förbi den restaurangen några(!) gånger - så att budskapet gick fram liksom : )

Ni vet när man skrattar så där så att man inte får någon luft, tårarna rinner och det gör ont i magen - så kul var det : )

I fredags var det sen att flänga tillbaka till Köpenhamn, där jag mötte upp några vänner för några öl. Förresten så har jag faktiskt lyckats tröttna på öl, det räcker liksom lite nu. Så när jag sen var ute igår igen så blev det vin istället.

En uppmärksam är nu med på att det blev en hel del utekvällar denna veckan. Onsdag i Köpenhamn, torsdag hemma i Sölvesborg med studenten, fredag i Köpenhamn och sen igen igårkväll i Köpenhamn.

Igår spenderade vi först dagen på stranden, jag gick efter mottot att man inte behövde någon solkräm "det är ju bara Danmark" - behöver jag tala om att jag brände mig? Det svider att lära sig läxor...

På kvällen var jag bara lite halvt på att gå ut, var fruktansvärt trött måste jag erkänna man är ju inte 22 längre : ), men det var en av mina vänners sista kväll i Köpenhamn = inte läge att banga. Först hade vi bara tänkt ta en öl (läs ett glas vin) och ha en lugn kväll på en uteservering.

Denna lugna kvällen förvandlades till en av de roligaste festkvällarna jag haft på... länge! Vi hamnade på en stor fest med House-musik, som var en avslutning på en House-festival som varit denna veckan. Festen hölls ute i Örestad i ett parkeringshus som inte var färdigbyggt än. Åtta våningar, House och omkring 15000 gäster? Tala om att det var så långt man kunde komma ifrån att sippa vin på en uteservering. Jag letar efter ett ord för att beskriva hur det var, men det går inte - får bli två - sjukt coolt.

Skynda, skynda!

Gårdagen var minst lika utflyktig som dagen innan. Först var det som planerat solning på gräsmattan och bara allmänt häng. Sen åkte jag och en vän till Bodies utställningen.

Vilken var... intressant är nog det rätta ordet. Det kändes lite som upplevelsen på Panum (läkarnas skola), eller ja nästan precis. Fast dessa människor kanske såg ut ännu mindre som människor egentligen. Men måste säga att jag är imponerad över det arbete som ligger i utställningen, framförallt självklart att göra allt - de använder någon speciell metod för att bevara de olika kroppsdelarna och för att få fram de saker som de vill visa - men sen också att flytta hela utställningen från land till land. Det var vad jag gick och tänkte på - hur lyckas de flytta alla dessa människor utan att förstöra något, och vilket arbete det måste vara att byta alla små lappar (som namngav de olika nerverna, musklerna och sånt) till det språket där utställningen är just då.

Lite knasigt att jag gick och tänkte på just det kanske...

Sen på kvällen gick vi ut för några öl, med fördrink hos en kompis som bor på ett kollegie i Österbro. Jag trodde att jag sett allt när jag sett nästan alla student-korridorer i Uppsala. Men trodde man att vissa av dem var illa - ja då har man inte varit i Köpenhamn vill jag säga.

Anywho... Nu måste jag springa för jag ska ta tåget tillbaka till Sverige idag, lillasyster springer ut - tar studenten!

Så vad gör jag här just nu egentligen??

National Museum of Art

Vilken dag - puh. När man har sommarlov (jag vet, himla tjat om det här sommarlovet, men det klingar så fint) så hinner man med att ge sig ut på utflykter.

Idag hann jag med att se Botaniska Trädgården, Konsthistoriska och Kungens Park. Sen en lunch på Café Norden och en sväng på Ströget.

Båda parkerna var så fina och vädret idag har varit fantastiskt, folk låg och smälte lite här och var på gräsmattorna. Vi valde att stänga in oss på ett museum : )

Fast Rembrandt och Picasso det är inte så fel det heller vill jag lova.

Imorgon blir det ännu fler utflykter - först solning under dagen och på eftermiddagen ska vi iväg och se Bodies the exhibition - spännande till tusen : )

Jag låter ju som ett litet barn på skolresa, men lite så känns det faktiskt också. När jag kom hem hade jag ont i fötterna och var lite smågrinig av trötthet - det säger väl allt?