Inget närvarokrav på Köpenhamns universitet

Ja gårdagen var allt annat än pigg. Eller egentligen var det kanske bara kvällen som var lite sömnig. Jag gick ju faktiskt upp redan kring 7-tiden och var i skolan till 12. Familjerätt stod på schemat.

När jag anlände till skolan så kom jag bara fem minuter innan lektionen skulle börja och vanligtvis brukar de flesta redan sitta i bänkraderna då. Men inte igår, ingen hade kommit alls.
Och likadant såg det ut fem minuter senare, alltså vid tidpunkten för lektionens start.

Det var jag och läraren ensamma i klassrummet tillsammans med en märkbar pinsam tystnad. Vi utbytte några förvirrade blickar och nervösa leenden. Sen kom vi överens om att vi väntade några minuter till.

Efter några minuters väntan kom en stackare till in genom dörren. Hon skulle redovisa under dagens lektion så det var väl ganska bra att hon dök upp antar jag. Vi bestämde oss för att starta lektionen, alla vi tre.

Den andra studenten gjorde sin redovisning under lektionens första 45 minuter och meddelade sen att hon var tvungen att gå tidigt, hon skulle någonstans. "Du skojar?" tänkte jag

Hupp då var det jag och läraren andra halvan av lektionen. Undrar om 45 minuter någonsin gått långsammare. Jag gjorde mitt bästa för att intensivt lyssna på hennes föreläsning och försöka inflika med frågor och liknande, detta må vara min mest aktiva lektion under kursen i alla fall. Men tyvärr tror jag inte att mitt intensiva bruk av "förstående nickar" kunde göra upp för det faktum att cirka 90% av klassen saknades.

Efter lektionen så frågade läraren mig om det var för hennes engelska som det hade varit så dålig närvaro under kursens gång. Sanningen är att just detta har varit min kritik mot kursen, läraren pratar på något sätt danska fast på engelska, låter kanske konstigt men det på något sätt en engelska som är danska och sedan rakt översatt bara, vilket gör att det kanske kan vara lite svårt att förstå ibland.

Samtidigt som jag under några sekunder funderade på vad mitt svar skulle bli sneglade jag mot dörren och undrade om jag bara skulle kunna ta några lätta sprintersteg och rymma ifrån hela situationen, men hur många vuxenpoäng skulle man få för ett sådant stunt liksom? Det rätta känns på något sätt att alltid vara ärlig - eller?

Tyvärr så vek jag mig under pressen, lärarens start på dagen skulle ju inte direkt bli bättre av full ärlighet, så jag valde att svara att utbytesstudenter kanske kan vara lite så här. Att det finns mycket roligt runt omkring och att skolan ibland kan hamna i skymundan. Detta är ju också sant. Och helt ärligt så visste jag ju inte varför ingen dök upp igår. Men jag kan ju säga att det var skönt att komma ut ur lektionssalen.

Efter lektionen gick jag och köpte en bagel och satte mig på Jurahuset och pustade ut, och sen påbörjade jag mitt uppsatsarbete.