Efter att i några veckor ha fått tillhöra det trevliga kollektivet på Djäknegatan 19 så var det tidigt på torsdagsmorgonen dags för farväl. Lyckliga jag hade bärhjälp på tågstationen (tack Karin) och bärhjälpen bjöd även på vinterns första vurpa - som gav ett gott skratt sådär på morgonkvisten.
Ja, jag vet att det är elakt att skratta när andra lider, men det är bara så fruktansvärt roligt när folk trillar på rumpan. Hoppas att svanskotan har läkt ; )
Inför tågbytet i Stockholm så fick jag snäll hjälp av konduktören med bagaget och han vaktade även när jag hämtade en vagn. Tur att det finns fina medmänniskor - visst?
Tågresan gick väldigt smärtfritt, med hjälp av "lite" godis och "några" tidningar så var jag snart framme i Hässleholm där mor väntade.
Torsdagskvällen bestod sedan av en sista packning och våndor över om jag verkligen skulle ge mig in på det här. Min stora fråga var -hur hamnade jag i den här situationen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar