Ett besök på Panum

Efter solningen på gräsmattan idag fick jag följa med till läkarnas skola Panum. Det som var det läskiga var att jag skulle få se de mänskliga kroppar och kroppsdelar som de har som undervisningsobjekt.

Jag visste nog inte riktigt hur jag skulle förhålla mig till vad jag skulle se innan jag åkte dit. Stark mage var väl något jag tänkte att jag behövde, men annars visste jag varken vad jag hade att vänta mig eller hur jag skulle reagera.

Först fick jag besöka "Torra", där kroppsdelar finns i montrar fyllda med formalin och senare fick jag även följa med ner i dissektionssalen där jag fick se kroppsdelar "öppet" och mer nära.
Jag tycker nog att det känns lite konstigt att skriva här mer ingående om vad jag såg. Bättre är nog bara att beskriva mina känslor gällande det.

Som sagt så visste jag inte riktigt vad som väntade. När jag väl var där inne kan jag inte säga att magen vände på sig, men visst det var en speciell känsla. Nästa tanke var att jag tyckte det var mer intressant att se än jag trodde att jag skulle tycka. Att få en möjlighet att se hur kroppen ser ut inuti och hur allt fungerar är någonting som faktiskt intresserar mig. Den delen av mig som en gång ville bli läkare vaknade igen, juristen i mig som numera läser termin 8 blev nog allt lite skraj för vad detta skulle leda till.

Det är helt klart att det är en konstig känsla; här står jag, jurist, utbytesstudent, inte alls läkare en solig dag i Köpenhamn och tittar på delar av människor. Något annorlunda måste det ju varit för mig också, jämfört med läkarstudenterna, inte bara för att de är mer vana, utan för att jag vet ju inte vad jag ska titta efter rent medicinskt. Jag kan ju inte vara lika "avtrubbad" om man nu får använda det ordet, för jag har ju helt enkelt inte koll på deras vetenskap, så jag ser ju fortfarande människan och allt vad det innebär.

En av de mest märkbara känslorna efter besöket var känslan av en vördnad inför de människor som valt att donera sina kroppar för undervisningssyfte.