Förhandling och medling

Idag var det nästsista lektionen i Förhandling och medling, tycker fortfarande att det är väldigt tråkigt att jag ska behöva skriva om alla sista lektioner men men...

Först fick jag och min med-medlare från förra lektionen komma fram och ställa oss inför klassen och få vår utvärdering av förra gången när vi var medlare. Jag var nog allt lite nervös för jag trodde ju att vi skulle få skäll för att vi inte hade lyckats komma fram till något agreement. Men dra på trissor bedömningen var väldigt god. Vi hade dels organiserat parternas sittplatser bra och hade en bra kontroll igenom hela medlingen, kanske en viss miss med att vi borde snabbat på lite tidigare på grund av den knappa tiden och något klagomål på vårt kroppsspråk. Goda nyheter visst?

Medlingssituationen idag handlade om förorenat vatten. Olika grupper representerade olika stammar i något påhittat land i Afrika och frågan var hur problemet med det orena vattnet skulle lösas. Vi var stammen som fick skulden av de andra.

Idag var ju en av de sista förhandlingarna under kursen och det är inte konstigt att de twistade till det för att göra det extra krångligt, vi ska ju ändå visa att vi har lärt oss en del under tiden som gått. Så två av parterna hade fått tilldelade roller som skulle vara mycket störande under förhandlingen och därför kan jag lugnt säga att hela grejen var minst sagt kaotisk. De kaotiska, störande inslagen bestod av papper som kastades, protestskyltar, hot om krig och allmänna störningsmoment som penn-klickande och surplande vid vattendrickande.

Vi var fem i min grupp varav en av oss (inte jag) deltog i själva medlingen medan vi andra satt en bit bakom som assistans. Jag var minst sagt förvånad över hur förvirrad medlingen var och kunde till en början inte hålla mig för skratt, hela situationen var så komisk när alla skrek och kastade saker.

Efter ett tag så gjorde jag, och en del andra i min grupp också, misstaget att vi började ta saker personligt. Detta är ju inte alls meningen att vi ska göra och jag/vi är ju medvetna om att de andra spelar vissa roller, men ändå så när de börjar överspela sina roller och glåporden haglar så är det ganska svårt att hålla distansen. Jag kan inte säga att vi uttryckte vår (lilla) ilska, utan vi behöll lugnet, utifrån sett i alla fall.

Behöver jag ens säga att det inte hittades någon lösning?

Nu har jag fått lite mat i magen och ska snart byta om och springa till träningen!