Sista ordet

Jag har länge tänkt skriva sista ordet i denna blogg. Den var ju faktiskt bara menad som en reseblogg under min tid i Köpenhamn. Och den tiden är ju faktiskt över nu.

Hur sammanfattar man allt?
Hur beskriver man hur bra det varit?
Hur berättar man om allt som hänt?
Hur skriver man sista ordet?

Det är väl därför jag dröjt med att skriva det sista ordet, för jag vet inte.

På något sätt så har det känts som om detta är sista biten, när jag har avslutat bloggen så är det verkligen över. Mitt flyttlass har gått och tentorna är avklarade och registrerade, och nu skriver jag det sista ordet.

Att åka till Köpenhamn kändes, som jag tidigare har berättat om, som ett konstigt val när jag stod med flyttlasset i Hällevik. Modet hade på något sätt gått lite förlorat. Men det är nog ganska lätt att det blir så precis innan det faktiskt bär av.

Det var någon som förutspådde att jag skulle trivas i Köpenhamn, då när jag satt där kvällen innan resan och inte alls förstod hur jag hade hamnat i den här sitsen. Jag trodde nog inte riktigt på de lugnande orden, men ack så fel jag hade.

Innan jag åkte tyckte jag att det lät som en klyscha när jag hörde "man utvecklas så himla mycket av att åka på utbyte till ett annat land..." Nu när jag har kommit hem är jag en av dem som går runt och säger hur mycket man utvecklas : )

Jag säger absolut inte att det alltid var lätt, ensammare har jag nog nästan aldrig varit i vissa stunder, men nu... Jag kan inte beskriva hur glad jag är över beslutet att åka till Köpenhamn.

Ibland våndas jag fortfarande över beslutet att lämna Köpenhamn och det kan kännas tungt i hjärtat att åka ifrån något som man känner så mycket för. Men som min kloka mor säger så finns det ju faktiskt något i andra änden också.

Utan att det ska bli allt för dramatiskt så vill jag nog ändå tacka vännerna från förr som har stöttat genom otaliga samtal via msn och facebook och de nya vännerna i Köpenhamn för att de har gjort min termin i Köpenhamn till något som överträffade alla mina förväntningar. Ett speciellt tack till C som är en av de finaste människorna jag mött.

Det är med en klump i halsen som jag sätter punkt för denna blogg, och därmed avslutar en fantastisk period i mitt liv och något jag alltid kommer minnas med värme.